nothing to regret, nothing to do, nothing to feel, nothing to die for!

Vi fortsätter mot den långa stigen, den stigen som nu blir ljusare, allt närmare..närmare kommer vi.

Va gör vi nu? vi hade ett ideal, vi mot världen. Vi ses inte längre, vi knappt hälsar på varandra, vi skriver inte till varandra, va kan vara så svårt? du prinsessa. komplicerat, avanserad. Jag saknar dig faktiskt!

Prioritera saker kan vara svårt, glömma saker kan vara lätt. Tuff tid nu, bestämmelsen om att köra hardcore har blivit tyngre och man känner sig tröttare. Man ramlar men kommer snabbt upp ur hålet, snabbt ur ångesten.
Jag vill satsa på träna, men ibland orkar man bara inte köra fullt.
Kanske chilla lite? njae, då blir man sisådära rastlös. En positiv trötthet kanske? en trötthet där man kan känna sig stolt över att man gör saker, man kämpar, krigar för de man tycker om, de man tycker om att göra.
Livet går ut på att bara köra på gott folk, ta en dag i taget, om de går åt helvette så gör de det. Inget mer med saken. Bara att ladda upp ett nytt kapitel och slänga de andra i sopporna. INTE tänka tillbaks och få dom dära tankarna.

Lyssna. Du är vad du är, vi är vad vi är, folk är som folk är, men de du har, de har vi, fast dubbelt bättre, förstår du, tänk så.

Nej vi får fortsätta en annan gång!

Hade gott folk, peacè

j.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0